bigapple

Igår tog jag modet till mig och begav mig till frisören, som det flesta vet så är det med blandade känslor. För på nått lyckas det alltid sluta i katastrof på nått vänster. Först sitter man där i stolen och kollar sig i spegeln, visserligen kanske håret är lite trött och slitet, men det är ändå ens hår som har tagit X-antal månader (år) att spara ut, sen den där misslyckade Robyn-pagen som var så populär i slutet av 90-talet. I vart fall sitter man där och än en gång låter jag mig övertalas, fast jag vet att det kommer se jätte illa ut på mig. Jag som trivs bäst med håret uppsatt i en hästsvans (som förövrigt är jätte fint om man lyckas tupera upp det lite) har väldigt svårt för frisyrer som kräver för mycket arbete. Jag gillar det i raka längder och väldigt långt, mitt hår som även har vad man kallar självfall ser mest ut som en oborstad pudel om man klipper upp det. Så här sitter jag och frisören säger till mig att håret är slitet och att hon måste klippa det en bit. Okej, tänker jag detta ska jag allt klara kommer inte se så annorlunda ut. Sen mitt i allt så säger hon att det vore bra att klippa upp det lite så att det blir lite mer liv och rörelse i håret. Uppklippt hår har aldrig fugerat för mig och jag vet det, men hon är motstridigt och som frisör vet hon visst bäst. Så en än gång låter jag mig övertalas på villkoret att jag inte ska se ut som alla fjortis brudar med uppklippt hår och extensions. Jo men visst 10 sekunder senare ser jag henne klippa av 25 cm av mitt hår, och där i en hög på golvet ligger det. Jag ser med förtvivlan resten av håret försvinna och kortare och kortare blir det.

Ut på gatan går jag 335 kr fattigare och nått kilohår lättare.
Och en än gång tundrar jag varför jag lät mig övertalas och varför det alltid är en monolog när man är hos frisören. Vad hände med det att disskutera med kunden och kunden har alltid rätt?! Jo ett 20-tal gånger har vart hos frisören och bett om att bara få toppa håret, och nästan varje gång har det antingen blivit uppklippt till hakan eller kortklippt till öronen. Och alltid när frisörerna ser min dystra blick slänger de ur sig, "att det var ju trots allt ganska slitet". 

Så idag ser mitt hår ut som en tidig version av Kelly Clarkson, jo det är väl bara att tacka, eller?